den 12 december 2017
Dagens namn: Alexander, Alexis
Orsa kommun - helt enkelt!
Evert Lindström, svensk dragspelsmästare
 

Evert - Sveriges bästa dragspelare.


I Årsunda gick en liten fyraårig parvel och tafsade på pappas dragspel. Det kom toner ur det. En karriär var i vardande.
83 år senare (ja ni läste rätt) sitter jag hemma på Barken hos Evert Lindström. Evert tar fram sitt Lindström Special och visar att än sitter takterna i.

Men så är han ju en gång kallad Sveriges Bästa Amatördragspelare, så utnämnd av självaste kungen: Ragge Sundkvist. Och nu pratar vi inte Livet i Finnskogarna, om man säger så. Vi pratar Frossini, Liszt, Offenbach. Vi pratar accordeon, det ädlaste och mest svårspelade av bälgaspelen. Men först tillbaka till Årsunda:

12 årig dansbandsmusiker
- När jag var 9-10 år köpte pappa ett bättre spel, ett femradigt och vi började spela på kalas. Min bror spelade fiol. När jag var 12-13 år började jag med ett dansgäng och mor och far gnällde väl en del över att man var ute och spelade på nätterna.
Evert lyckades i alla fall spela ihop till ett eget dragspel. Han fick det på avbetalning för 15:- i månaden, ungefär lika mycket som han tjänade på spelningarna.

Dragspelstävling

Nästa steg på karriären kom när han anmäldes på en dragspelstävling, arrangerad av Edvin Pettersson i Broddbo, ”Broddbo-Pelle” kallad. Evert fick vara med på en del lokala tävlingar först. Så småningom hamnade han i Mellansvenska mästerskapen dom han vann.
- Det var ganska roligt. Vi spelade tillsammans med flera av dom stora. Raymond Öhlander, William Nyberg, Erik Tell och andra.
- Vi tävlade varenda vecka i 2-3 år.
Två gånger blev Evert uttagen i Svenska Mästerskapen (Där bl a Ragge Sundkvist fick upp ögonen för den unga talangen). Bästa framgången blev en andraplacering, men en andraplacering med mer än guldkant.

- Det var öppna mästerskap och lag från Norge och Finland deltog också. Jag fick spela mot Norge och det visade sig att norrmannen Harald Henschen hade samma program som jag. Dan innan fick jag byta. Norrmännen var ju gäster...
Tre nya låtar och det handlade som sagt inte om Livet i Finnskogarna, utan en avancerad klassisk repertoar.
När det kom till omröstning fick Evert två röster färre än segraren!

Svenska dragspelskvartetten
Tävlandet ledde till ett ökat turnerande. Broddbo Pelle startade Svenska dragspelskvartetten och nu började det resas rejält.
- Pingsthelgen kunde vi spela i Skellefteå och Byske och helgen efteråt i Falkenberg. Det blev hela dygn i bilen. Det var en ganska dålig födkrok egentligen.
- Vi gjorde en turné med trollkarlen och akrobaten Carisso och var på väg söderut i Norrland när bilen frös sönder. Det var
- 40 grader ute. Vi fick köra färdigt turnén med tåg. Vi skulle spela i Iggesund åtta på kvällen men var inte framme förrän elva och då hade alla gått hem. Sen tog vi oss inte längre. Vi fick bo på pensinat i flera dar i väntan på bilen och Carissos morsa fick lösa ut oss!
Carisso hette för övrigt Rune Ericsson, kom från Skultuna, och ansågs som en av landets bästa trollkarlar. Tyvärr omkom han i en flygolycka 1947.

Hagströms
Turnerandet tog Svenska Dragspelskvartetten och Evert till Älvdalen och där, ändade turnélivet hastigt och lustigt 1941. Everts karriär tog en helt annan vändning, om än i allra högsta grad dragspelsrelaterat.
- Jag var trött på flängandet. Albin Hagström som kände till mig erbjöd mig jobb och jag hoppade på.
Evert var nämligen en baddare till hantverkare också. Och många har vittnat om att hans noggrannhet och öra var en av framgångarna bakom Hagströms goda rykte. Evert släppte inte igenom vad som helst. Fast det berättar han inte själv. Det är det andra gamla Hagströmmare som vittnar om.
Första sejouren på Hagströms varade fyra år, och det av arbetsmarknadspolitiska skäl! Det utbröt nämligen strejk på Hagströms. Evert fick 15 kronor i veckan från facket och fick jobba i skogen. I Särna fanns dock också en dragspelstillverkare, Joles Pelle, och Evert började het enkelt där. Det bestående minnet av det är det Lindström Special - spel som Evert ännu idag spelar på.
- Det var svårt att få tag på bra stämmor i Särna. Jag fick tag på en Excelsior samsats i Malmö. Den var inte komplett, den hade bara kontran och tersen i basen. Ackordbasarna fattades. Jag köpte satsen själv och byggde om det från fyrkörit till trekörig i diskanten och gjorde ackordbasar av den fjärde. Det blev busvasst. Dessutom är jag så smal över axlarna och det här spelet blev smalare än ordinarie, så det passade mig perfekt.

Till Orsa
Lindström specialspelet och Evert skulle visa sig oskiljaktliga. Nästan. Strejken på Hagströms tog slut. Evert återvände dit, eftersom möjligheterna var så mycket större. 1948 öppnade Hagström filial i Orsa och dit kom Evert som förman. 1951 kapade Evert översta lederna på fingrarna på bashanden i en fräsmaskin.
- Jag rörde inte ett dragspel på flera år. Jag sålde faktiskt alla jag hade. Det gjorde så ont att jag inte kunde spela i basen på flera år
Lindström Specialspelet försvann också. Men inte långt. Det köptes av Lennart ”Luta” Mångs. Men Evert kom inte att röra ett spel på 16 år!
- Det kom en disponent på Accordia hit och ville att jag skulle prova ett dragspel. Jag berättade att jag inte hade några egna kvar och han skickade mig ett av deras som blivit över. Det visade sig att känseln i fingrarna kommit tillbaka. Men det spelet var som att spela på en tomsäck. Jag hade större fordringar, så jag köpte tillbaks mitt gamla av Luta!

Elgitarrepoken

Tider förändras som bekant. Dragspels-eran började avklinga i mitten av 60 talet. I Orsa gjorde man alla snickerier, stammar och bälgar och klädde in spelen i celluloid. Monteringen skedde i Älvdalen. Som mest jobbade 29 personer på snickeriet i Orsa. Sista dragspelsserien gjordes 1967, Hagström Super Cromatic spelen som idag är riktiga dyrgripar. Men vad hjälpte det då, när spelen stod uppradade i lagerhyllorna.

- Man försökte med en massa saker. Elorglar som var mer leksaker. Det gick inte så bra. Men gitarrerna gick ju bra. Hagström fick ju t o m patent på sina halsar. Vi var först med att lägga in en profil för att halsarna inte skulle bågna. Det var en ihålig i-balk som gjorde att man kunde sträcka halsen efteråt. Och gitarrerna är ju fortfarande efterfrågade, fast de slutat tillverkas. Vi gjorde snickerierna och så monterades de i Älvdalen.

- Vi gjorde också de första synthgitarrerna. Det var ett elände. Varenda tråd skulle fräsas in i halsarna, i varje band. Fast Amerikanarna köpte en hel del.

1970 tog Hagströmsepokens Orsahistoria slut. Man hade fått ta på sig en del legojobb, allt från ramar att torka minkpälsar i till fiskepallar, men det räckte inte på långt när. Snickeriet flyttades till Älvdalen. Evert tog delpension och pendlade till Älvdalen på halvtid.
Elgitarren dödade dragspelet
- Elgitarrerna tog död på dragspelsmusiken och det var detsamma, säger Evert lite förvånande.
- Dragspelsmusiken var förstörd ändå. Det går inte att improvisera på dragspel om melodierna försvinner i harmonierna. Hela temat försvinner. Många är för jäkliga med diskanten, och så står de och vinkar med bashanden åt publiken... Basen är ju det svåra med dragspel. Det andra ser man ju vad man gör ändå...
Fast helt död är förstås inte dragspelmusiken. Accordeon har fått en renässans. I Orsa har vi ju t ex Åsa Sundstedt, en ung oerhört duktig tjej som satsat på dragspelet.
- Jo, det verkar som det börjar komma igen, Det finns ju till och med föreningar som intresserar sig för den här musiken igen, säger Evert.

Evert själv blir ofta uppmärksammad. Bland annat har en inspelning Evert gjorde för Dalarnas museum spelats flitigt i dragspelskretsar och även via radions P2. Kassetten lär kopieras flitigt. Se där - en bootleg, piratkopiering. Det brukar vara de stora rockstjärnorna förunnat.
Fast Evert är förstås en av de stora. Även om många i Orsa inte känt till det.

Evert Lindström avled i december 2004

Nästa kapitel: So you wanna be a rock´n´roll star...

Senast ändrad den 14 juli 2011
Sidan underhålls med webKontroll från Daladatorer